Humoristisk Dikt Om Åldrande
Åldern kommer för oss alla—men vem säger att den inte kan få ett gott skratt på vägen? Här hittar du 30 humoristiska dikter som kastar glitter över gråa hårstrån och gör skrattrynkor till en medalj.
Oavsett om du behöver en snabb punchline eller några rader att läsa högt på nästa födelsedag representerar dessa verser levnadsglädje, självironi och den eviga sanningen att ingen av oss blir yngre—vi blir bara mer underhållande.
När jag böjer mig ner hörs ett knäpp,
är jag reser mig upp hörs två—gratis soundtrack.
är jag reser mig upp hörs två—gratis soundtrack.
När jag var ung fick jag höra ‘drick inte kaffe, det stuntar växten’.
Jag drack ändå—nu har jag kaffe i blodet och har slutat växa helt;
däremot växte samlingen av kaffekoppar ohämmat.
Jag drack ändå—nu har jag kaffe i blodet och har slutat växa helt;
däremot växte samlingen av kaffekoppar ohämmat.
Min stegräknare gav upp—den blev utbränd före mina knän.
Väckarklockan är inte längre ett måste—det är min blåsa.
När telefonen föreslår läs‑glasögon som reklam vet jag
att spionalgoritmen är yngre än jag.
Den kan hämnas bäst genom att skicka mig rabatt på knäskydd.
att spionalgoritmen är yngre än jag.
Den kan hämnas bäst genom att skicka mig rabatt på knäskydd.
Spegeln säger ‘vintage’,
jo, jag är årgång med korkskruv och allt.
jo, jag är årgång med korkskruv och allt.
Rynkor är bara kroppens skrattspår—så fortsätt skratta tills kartan är komplett.
Selfie? Nej tack, jag har redan ID‑kort.
Jag laddar inte min telefon över natten; jag laddar mig själv—med snarkningar.
Jag kommer ihåg när emojis var handskrivna 🙂
Ungdom är en gåva; ålder är kvittot—spara det som bevis!
Förr var jag trendsättare,
nu sätter jag bara mig själv—varsamt.
nu sätter jag bara mig själv—varsamt.
På ungdomens festbord fanns shots och konfetti,
på medelålderns ligger Omega‑3, läsglasögon och telefonens ficklampa.
Men någonstans mellan disken och soffan
inser man att glädje smakar lika gott
serverad i porslin med plastlock som i kristallglas.
på medelålderns ligger Omega‑3, läsglasögon och telefonens ficklampa.
Men någonstans mellan disken och soffan
inser man att glädje smakar lika gott
serverad i porslin med plastlock som i kristallglas.
Om jag verkar vilsen beror det på att jag har roaming‑avgift i mitt eget hus.
Ungdomens plånbok hade tomma fack men lätta axlar.
Ålderns plånbok är tjock av medlemskort,
men axlarna knarrar som ett gammalt skepp.
Balans i budgeten, obalans i höften—kalla det ekonomisk yoga.
Ålderns plånbok är tjock av medlemskort,
men axlarna knarrar som ett gammalt skepp.
Balans i budgeten, obalans i höften—kalla det ekonomisk yoga.
Tiden flyger, säger man.
Men min flygresa verkar sakna slutdestination,
serverar bara fler annonser för liniment i tax free‑katalogen.
Men min flygresa verkar sakna slutdestination,
serverar bara fler annonser för liniment i tax free‑katalogen.
Visdomständerna försvann, men visdomen stannade.
Hur rättvist är det att betala räkningen men inte få hela varan?
Jag tuggar fortfarande, bara långsamt—som en dial‑up‑modem från 1998.
Hur rättvist är det att betala räkningen men inte få hela varan?
Jag tuggar fortfarande, bara långsamt—som en dial‑up‑modem från 1998.
Åren staplas som pannkakor; till slut minns man inte
vilken som var fluffigast, men sirapen är desto rikligare.
Jag doppar varje dag i lönnsöt nostalgi
och låter kalorierna rinna dit gravitationen pekar.
vilken som var fluffigast, men sirapen är desto rikligare.
Jag doppar varje dag i lönnsöt nostalgi
och låter kalorierna rinna dit gravitationen pekar.
Jag minns när jag trodde att 30 var antikt,
40 var bortom räddning och 50 var början på slutet.
Nu är jag 60, har fler streamingkonton än barnbarn
och upptäckte just att ‘slutet’ har en väldigt bra rekommendationsalgoritm.
Den föreslog extra dessert och en tupplur—jag gav den fem stjärnor.
40 var bortom räddning och 50 var början på slutet.
Nu är jag 60, har fler streamingkonton än barnbarn
och upptäckte just att ‘slutet’ har en väldigt bra rekommendationsalgoritm.
Den föreslog extra dessert och en tupplur—jag gav den fem stjärnor.
Barnen frågar varför jag sparar plastpåsar.
Jag svarar att det är för att min generation samlar
på allt som kan blåsas upp igen—som våra historier.
Jag svarar att det är för att min generation samlar
på allt som kan blåsas upp igen—som våra historier.
På morgonen räknar jag inte får för att somna,
jag räknar pillerburkar för att vakna.
Varje färgglad kapsel är som ett konsertarmband
från nattklubben ‘Vuxenlivet’—ingen garderobskö, men inga efter‑fester heller.
jag räknar pillerburkar för att vakna.
Varje färgglad kapsel är som ett konsertarmband
från nattklubben ‘Vuxenlivet’—ingen garderobskö, men inga efter‑fester heller.
Ålder är bara en siffra, men siffror kan vara väldigt stora.
Min smartwatch säger ‘stå upp’—jag säger ‘gör det själv’.
Gammal? Jag kallar det plusmomsen på erfarenhet.
Jag hörde att 70 är det nya 50; synd att kroppen glömde uppdatera firmware.
Spotify Wrap berättade hur ofta jag spelade fågelkvitter: det var mitt tinnitus.
Jag har slutat räkna födelsedagar—jag inventerar bara presentpapper.
Mina husnycklar har GPS, men jag letar fortfarande efter glasögonen jag har på mig.
Jag tränar fortfarande: joggar minnet varje dag,
lyfter historier som blir tyngre för varje gång jag berättar dem
och stretchar sanningen tills den spricker av skratt.
lyfter historier som blir tyngre för varje gång jag berättar dem
och stretchar sanningen tills den spricker av skratt.
Ungdomen ropar ‘YOLO’,
jag ropar ‘Yolo … men med stödstrumpor!’
jag ropar ‘Yolo … men med stödstrumpor!’
När jag säger ‘det var bättre förr’ menar jag priset på antiinflammatoriska.
Min kalender har fler läkarbesök än afterworks,
men båda kräver kaffe först.
men båda kräver kaffe först.
Grattis, nu klickar lederna högre än din musikkatalog.
Om livet vore ett program är jag nu i expertläge:
inga sparpunkter, men all DLC ingår
och buggarna är numera charmiga features.
inga sparpunkter, men all DLC ingår
och buggarna är numera charmiga features.
Du vet att du åldras när din rygg går offline innan arbetsdagen är slut.
De säger att livet börjar vid fyrtio;
i så fall fick jag försmak, trailer, director’s cut och bloopers på köpet.
Jag sitter med popcorn i fåtöljen av erfarenhet
och skrattar åt scenerna där jag sprang utan att värma upp.
Uppföljaren? Den har redan grönt ljus.
i så fall fick jag försmak, trailer, director’s cut och bloopers på köpet.
Jag sitter med popcorn i fåtöljen av erfarenhet
och skrattar åt scenerna där jag sprang utan att värma upp.
Uppföljaren? Den har redan grönt ljus.